Jag och Anders och Saga åkte idag ner till vår arbetskamrat Anki som bor i Husum.
Väl där började äventyret! Vi navigerade efter stjärnorna och satte kurs på Skallberget och Skallbergsgrottorna, där en gång dvärgarnas sånger klingade höga och våldsamma eldar dånade i de stora salarna var mjödet flödade friskt och stora stekar sakta grillades.
Då damerna tyckte det var bättre att sitta uppe i solen så började jag och Anders den branta nedstigningen själva, allt efter som dagsljuset avtog ökade bergets tryckande tyngd och luften blev allt fuktigare och kyligare.. Med pannlampornas blåa sken som ända ledljus så fortsatte vi vår färd längre och längre ner. Var vi fortfarande ensamma? Vad var det där skrapande ljudet? Klor som raspade över fuktig sten? Vi korsade Besvikelsernas stup med underjordens andar viskande i våra öron…
Längst ner i urbergets innandöme förundrades vi över Gustafs mäktiga sal, lamporna glittrade i bergets vackra kristaller, vattnet droppade från taket. dropp… dropp… Jag ålade genom Rabbes pina, en väldigt trång gång, i jakten på en geocache, vi sökte både länge och väl, högt som lågt, trångt som brett, dock utan att hitta något. Med besvikelsen djupt rotad i våra modiga hjärtan var vi således tvungna att påbörja uppstigningen… mot ljuset…
Här kommer bilderna från min badade telefon!
Stortallen på Ankis ägor!
3 personer för att nå runt! Är inte det ett stort träd så säg!
Anders krypandes nere i grottan
Är vi vilse? Jag hoppas inte det!
Bilderna nedan är Anders. Jag råkade tyvärr bada med min mobil/kamera så innan den torkat ordentligt och jag vet om den fungerar blir det inga bilder från den.. 
Anmarsch.
Nedstigningen sett nedifrån.
Neråt… Innåt…
Men är det inte tobias?
Gollum?
Onda andar?
Hallå där! Så fräckt! Jag påbörjade faktiskt nedstigningen jag också. Men så ångrade jag mig. Så det så.
Sanningen om denna dag skola finnas här: vagnretur.nu
Vilken dramatik! Olidligt spännande. Tur att jag (vi) var ovan berg och vare sig behövde möta Gollum eller höra viskningar och rop. Eftersom det inte sägs något om dvärgar vare sig på lst:s sida eller i uråldriga skriften om grottor i Nolaskogs, undrar jag om inte det är en efterkonstruktion. Tobbe?! Var det samma dvärg som satt på din axel och sa: bada med telefonen, bada med telefonen, bada med…
Tack för den stora ÄRAN att få umgås med ER naturmänniskor.
Sanning hit och sanning dit! Hur tror ni alla stora författare blev kända? Inte var de då genom att tala(skriva) sanning!
Hahaha! Imaginär telefonbadardvärg.
Okej, okej, du har rätt Johan.
Och sen appropå dvärgarna.. Om man läser texten framgår det tydligt: ”där en gång…” Detta var ju alltså före LST eller skriften(typ alfabetet) kom till, så hur skall dom kunna veta?
Mäh! De har väl också avkommor och ättlingar. Var tog den stora dramatikern i dig vägen? Plötsligt!
Ja Johan! Säg nu! Varför så förnuftig?!
I mig? Vilket dramatiker? Jag vet inte vad du pratar om…
Nä nu vet ja! Det är JU DU SOM ÄR DVÄRG-ÄTTLINGEN! Du avslöjade dig själv när du skriver: ”mjödet flödade friskt och stora stekar sakta grillades”. Hur skulle du annars veta, Tobbe KÖTTIS.
Jag förnekar bestämt allt samröre med dvärgarna!
Ja, där måste jag ge dig rätt. Jag har HÖRT att dvärgar är iskna och elaka. Av detta finns inte ett uns hos dig, så jag har misstagit mig. Gratulerar dig för din intuition och fantasi iaf. Har jag satt min sista potatis nu? Kommer jag aldrig mer att få följa med..? Som packåsna, då? Please!
Shit. Men det var roligt så länge det varade.
…som läkaren sa